149:- Carlings.

99:- H&M.

149:- Gina Tricot.

199:- H&M.

150:- Kappahl. (REA)

399:- Stadium.

Akademibokhandeln.

Hungerspelen; 149:-

Håkan Hellsröm; 65:- (REA)

+

Svarta vanliga jeans på H&M för 199:-

Allt är ganska underbart.
Jag må ha en dum mage som gör ont för ofta fortfarande, och jag har några prov kvar i skolan som jag missat, men vad gör det? Jag har tagit igen en del, gjort tre prov och förberett mig för dem kvarstående. Jag har skickat in alla prover labbet behöver för att förhoppningsvis kunna hitta något som går att bota, så att jag blir fri från magbesvär.
Jag har en väldigt fin pojke vid min sida, och en väldigt bra vän på den andra.
Vad mer kan man begära?
Det bra vinner över det dåliga, utan några problem alls.

Vad har hänt sen sist?
Jag har sett min syster gråta över att få se en känd man vid namn Lars Winnerbäck helt live under tv-inspelningen av "Tack för musiken" där Lasses vän Anna Ternheim var gästen. Alltså kom han bara dit en liten stund för att spela en låt med henne, som om ingenting.
Vi råkade springa på honom utanför sedan, och efter många om och men så vågade Malin sig fram med sitt moraliska stöd för att få sig en kram.
Hon flög hem sedan, på små fluffiga moln.

Efter en veckas praktik på en ganska tråkig och tantig skoaffär så fick jag packa ihop min stora väska hemma i Malins nuvarande lägenhet och åka in till stan med mor och systrar för att se Dirty Dancing på kinateatern. Det var helt okej, lite fånigt kanske, men slutet drog upp stämningen helt. Hatar när man sitter helt fast när det bara rycker i kroppen på en, då man av någon dum anledning vill upp och dansa fast man varken kan eller brukar göra det annars.
Vi kan väl säga att jag flög hem den kvällen då, fast jag bytte riktning vid t-centralen och åkte till Daviden istället.
Vi var ensamma hela helgen och tog det mest lugnt. Jag fick köttfärssås och spagetti en av kvällarna som han så tjusigt lagat med mitt recept för att jag vägrar både majs, tomater, sådan där gurka som inte är gurka och fan vet allt han hade tänkt att slänga i.
Vi hade en vild diskussion där ett tag, men jag vann till slut.
När vi fått i oss all mat tog vi på oss skorna och gick ned till Willys för lite shopping av godis och chips, som vi sedan käkade upp framför tvn på kvällen i varandras famn.
Visst låter det fånigt alltihop egentligen? Men det är så värt det. Jag skulle kunna vara fånig hur länge som helst.

Idag åker jag och mamma till Täby centrum för att handla kläder, måtte jag hitta något nu. Jag har slut på inspiration och behöver något nytt. Låt oss komma hem med trettio kassar så kan Malin få anlända med mina skor, hon drog till Turkiet idag den jäveln, och kommer inte hem förrän om en vecka.

Ha det fint.

Jag och min familj har firat påsk än en gång, dock bytte vi ut Niklas mot Pierre, som är min systers bråkiga pojkvän.
Det funkade också.
Allt var i sin ordning, vi åt köttbullar och prinskorvar, letade efter påskägg och käkade upp innehållet, vi spelade sällskapsspel hela kvällen och avslutade med en skål glass med maränger och kolasås när Kristin och Niklas kom hem igen.
Jag gillar de där kvällarna då vi sitter samlade allihopa och pratar en jävla massa skit och skrattar åt gamla dammiga minnen.
Jag gillar att vi håller oss hyfsat till våra traditioner, som att leta påskäggen fast syskonen är 18+.
Jag gillar även att Linda hittade ägget sist i år också, för hon är så söt när hon stampar runt ute på tomten med armarna korsade över bröstet och muttrar irriterat att hela grejen är ett fånigt och dumt påhitt.
"Varför kan vi inte bara få godiset i handen på en gång för?!"
[För att det är en del av påskfirandet.]
-
Idag sitter jag och jobbar hårt för att få i mig allt godis som återstår framför en film medan jag väntar på att Yra ska vakna.
Det är visst inte så jobbigt att vara hundvakt åt en liten söt hundvalp.
-
Annars då?
Jo, jag saknar en pojke vid namn David som firar sin påsk på Gotland hos sin andra familj.
Jag och Malin har bestämt att vi ska klippa och färga håret nu på lovet, och jag vet exakt hur jag ska klippa mig för kanske första gången i mitt liv.
Jag är hemskt trött på min mage som gör ont alldeles för ofta.
Jag lägger antagligen ut bilder från både påskafton, på hundvalpen och annat senare idag.
-
Adjöken.

Hade hoppats på att få slippa sitta själv med mamma framför tv:n ikväll, men pojken som skulle ha tagit jobbet som sällskap var tvungen att göra något annat.
Men jag är glad ändå.
Han finns ju faktiskt, och jag har någon jag kan sakna lite för omväxling.
Han den där som till och med kan dissa Bengt för min skull, och påstår att han tycker om mig mer än köttfärssås.
Ja, ni läste rätt, han är lika galen i köttfärssås och spagetti som jag.
[Tja, där var listan över vad vi har gemensamt.]

Just nu kan jag säga att rubriken är sann, trots en del motgångar så är det mesta fint.
Jag har fina vänner som jag skrattar ihjäl mig med i skolan, jag har en söt pojk och en familj som är helt störd men bäst ändå.
Sen så börjar mina prov ta slut i skolan nu, endast någon del i tyskan, matte och ett i religion kvar, om man räknar upp dem proven som alla andra redan har gjort alltså.

Sitter nu och funderar på vad jag ska hitta på i natt, somnade visst lite när jag kom hem och sov från halv sex ungefär, till åtta.
Jag har sovit ganska flitigt de senaste dagarna, dock vid fel tillfällen.
En morgon missade jag att kliva av vid skolan min, och fick skrämma livet ur busschauffören som i farten släppte av mig vid ett övergångsställe 5min bort.
Dagen efter det råkade jag sova över en gång till, fast efter skolan. Då fick jag leka lite med konstiga barn på mammas jobb en stund istället, det funkade också.

Imorgon blir det Greger.
Melodifestival-final och skratt. Right?

Fred ut.

Jag är inte en av dem som kopierar inlägget "sätt denna på din status om du är forever alone på alla hjärtans dag" och publicerar på Facebook.
Nej, jag är en av dem som klagar på det på sin blogg istället.
-
För det första så tycker jag att det där med "forever alone" är lite lustigt, är man verkligen alone forever under en dag? Vart sprang den logiken någonstans?
Sen så är ingen av oss särskilt ensam, tänk alla som skriver det där? 10383685 pers är överens, ni är inte ensamma.
Sitter och skrattar åt dem som faktiskt har en vän att dela sitt hjärta med samtidigt, när de klagar på dem som känner sig forever alone under en dag.
Klart ni är glada? Ni kan ju fira? Ni har ju en att dela all er kärlek med.
-
Nej, jag är inte bitter.
Jag gillar dagen, folk är glada, det är bra stämning och det finns en anledning till att få äta lite finare samt godare godis.
Jag fick paket i posten av min snälla storasyster som innehöll ett par söta strumpor, en liten chokladpåse med goda choklader i och ett sött kort.
Bara det är fint, även om hon aldrig kommer att gå in i målbrottet, få skägg eller har en penis, samt aldrig bli osyster med mig, om ni förstår.
-
Ta er tid och umgås lite med familjen och vännerna istället, dem försvinner i alla fall inte så lätt.
-
Glad alla hjärtans dag, till min syster, resten av min fina familj, till alla som är forever alone, och till alla ni som är så äckligt lyckliga tillsammans med era hjärtevänner.

Jag mår psykiskt dåligt för att jag mår så jävla dåligt fysiskt hela tiden.
Min mage är en enda röra, illamåendet är på topp och huvudet dunkar lite matt där uppe, ständigt. Från morgon till kväll. De dagarna jag går till skolan är dem dagarna det där upphör vid några tillfällen, då jag vaknar upp och känner mig hyfsat okej.
Idag är det inte en sådan dag, idag stannar jag hemma.
Jag vet att mamma tycker att det är jobbigt att jag missar så mycket i skolan, och jag vet att hon tycket att det är pinsamt att ringa och sjukanmäla mig varannan dag, men samtidigt så vet jag också att hon inte tycker om att jag mår dåligt, även om hon lägger på sitt sura ansikte när jag säger att jag tänker stanna hemma.
Det är väl en mammas plikt att bry sig, ibland skulle jag bara uppskatta om hon visade det bättre. Att hon ska sätta sig på sängkanten och dra handen över pannan och håret och kolla medlidande på mig, så som hon gjorde när man var liten.
Dock är jag ju inte så liten längre, och jag har missat mycket i skolan, å det är där mitt psykiska tillstånd kommer in.
Jag har missat prov, viktiga genomgångar inför proven, fler prov, roliga händelser i det sociala, och bara.. En massa tid med vännerna som jag så väl behöver.
Jag hatar att jag hela tiden säger till lärare att "jamen jag gör provet i morgon" och sen blir morgondagen en sådan där oturligt nog vanlig och ond dag, då man inte ens kommer till skolan.
Folk undrar vart jag håller hus, skolkar hon? Eller vad är det frågan om?
Idag hade jag behövt gå, det kan jag inte förneka, men jag orkar inte gå runt en hel dag och låtsas att allt är toppen, när det egentligen är raka motsatsen.
-
Klockan är några minuter över 6, han sover fortfarande, och jag bör nog göra detsamma, i alla fall om man lyssnar på mina tunga ögonlock.
Kanske är han vaken när jag vaknar nästa gång, kanske.
Jag hoppas det.